Alyssa lekte retsamt med kniven i handen, hennes smala vita fingrar gav ett starkt kontrast med det svarta skaftet på kniven och gjorde det lätt att se den i det dunkla ljuset.

“Du har den, jag vet att du har” Hennes röst var kylig och stel, hon bröt starkt på ryska.

Alex riktade långsamt upp blicken från hennes hand och kollade henne i ögonen, ingen av dem gav ens en antydan att kolla bort.

“Jag vet inte vad du pratar om” Alex drog ut orden så länge han kunde, dels för att irritera henne, och för att den starka doften av blod gjorde att han fick svårt att andas.

Det såg ut som att det blixtrade i Alyssas ögon av ilska, men istället för att visa den genom fler slag hämtade hon sig snabbt och sjönk istället vigt ner framför honom, hennes klänning la sig mjukt över det kalla cementgolvet.

Hennes ansikte var inte mer än några centimeter från Alexs och han kunde känna hennes kalla andedräkt mot sitt ansikte.

“Alexander Vayne, du vet precis vad jag pratar om” Hennes ord var som syra och hon gjorde pauser med noga självbehärskning men han såg igenom hennes kalla mask.

Professionell var det ingen tvekan om att hon var, men han, trots sitt fastkjedjade tillstånd kände att han fortfarande var den som hade kontroll över scenen.

Alex’s bara överkropp skakade av den isande kylan i rummet, och han kunde tydligt känna de varma strömmarna av blod som rann ner för hans rygg, och sedan droppade ner på golvet.

Alyssas rödflammiga hår lyste nästan där hon stod och frestade honom att vända bort blicken.

Efter vad som kändes som en evighet så reste hon sig åter igen, hennes kroppspråk visade tydligt att hon höll på att tappa tålamodet.

Hennes smala figur syns mest som en silhuett i det svaga morgonljuset, eller kvällsljuset, Alex var inte riktigt säker. Hans tidsuppfattning var inte att lita på. Det kunde ha gått en timma, eller en dag. Han hade ingen aning.

“Du borde akta dig, du vet vad mina anghängare och jag är kapabla till”

“Jag har blivit informerad” Han kollade menande på kniven i hennes hand.

Hon hade tagit ett så fast grepp på den att det nu droppade blod från hennes hand.

“Du vill så gärna att jag ska vara rädd för dig. Men det är jag inte”

När han inte fick svar fortsatte han.

“Vet du ens vad det här fåniga kriget handlar om längre, familj brukade spela roll för dig?”

“Jag vet exakt vad det handlar om, till skillnad från dig.”

Hon hinner inte längre innan dörren plötsligt slår upp sig, där står Kim och några pojkar han inte känner igen, hon tog upp sin pistol som var ungefär lika lång som hennes underarm och utan att tveka skjuter Alyssa mellan ögonen.